november | 2014 | Anna Engebrethsen

2014-11-30

you could be my favourite taste to touch my tongue

Det har vänt nu, andades vi. Vi har skrattat mycket. Minns på dagen. Kroppen rör sig friare nu. Lite lättare att forma tankar, att fånga dem och förmedla. Kanske är det färdigt nu. Kanske är vi på andra sidan. Vi… Read the rest

2014-11-29

Nobody has to cry to make it seem real

Vilken höst det varit, på alla möjliga och omöjliga sätt. Explosionen som slog ner i bröstet. Tankarna som urholkade. Långsamma november var ett juli och vi strösslar saffran över dagarna som är kvar. Utställningen i London närmar sig och tavlorna… Read the rest

2014-11-24

And that was called love for the workers in song

Det rymmer inte i några bilder. Hennes spinnande när hon ligger i knät och kramar sina tassar hårt mot huden. Eller när jag drar ut mina hörlurar ur strupen på henne. De varma, mönstrade gardinerna som fann sig tillrätta i… Read the rest

2014-11-22

Now somewhere in the black mountain hills

Jag ser alla tecken för att jag vill se dem.… Read the rest

2014-11-19

It doesn’t hurt to say I want you.

När vi är ett, varje dag. Sammanvävda tankar, en mjuk och varm symbios. Vi lever med varandra, och jag är så tacksam för det. Det vi som uppstått utav oss är något jag värdesätter högt. Jag dyrkar det, vårdar det.… Read the rest

2014-11-17

Novembernatt.

Grå novembernatt. Jag lyssnar på stormen utanför, händerna ligger tungt över katt som numera sover på min mage om nätterna. Under hennes tass finns spår av systern, den enda likhet de har. I hennes päls ser jag Rodins tavlor, på… Read the rest

2014-11-14

The garden light

I upplösningstillstånd. Vi tuggar oss igenom mörka dagar. Veckor är månader och andetag i marken. Minuter är timmar och vi hittar figurer i släta tapeter. Jag älskar dig, dygnet runt och mer för varje rörelse. Lite starkare i svarta ord… Read the rest