Allt rör sig. Tiden, huden, sedan länge torkad färg. Det stormande havet. Vågorna vrider sig, tar sats. ”Blås vind! Spräng dina kinder!” Ett eko från Shakespear, om och åter igen. Ändå – penseldagen är stilla nu, färgen torkad. Det kan… Read the rest
”Den svartblå oceanen randas av vågtopparnas vita skum. Havets stämma sänker sig till en mildare ton, ett stillsamt sorlande. Världens lunga andas saktare mot natten. Jag bor emellan staden och havet, och ikväll skall jag åter somna med havsbruset dröjande… Read the rest
Jag saknar morgonsolen mot rapsfälten men söker mig till ljuset som rör sig runt huden. Spåren av små händer, konstverken rispade i bordskivan, avtrycken mot fönsterrutorna. Mina andetag lindar in sig runt dem. Allt rör sig runt dem, tecken på… Read the rest
