Jag ser strålkastarna som skjuter upp genom en nära horisont av takplattor. Strax intill där du är. Där du bor.
Jag sa att jag vill bo i dig. Tryckte mig lite närmare, upprepade min önskan som fastnade mot din hals. Det går ju inte, svarade du, men vi är så nära som det bara går.
Och jag pressade mig än närmare och mindes min höga önskan på en buss mot en stad jag aldrig tidigare hade besökt. Branden i bröstet. Begäret.
Jag vill ändå bo i din kropp, suckade jag och du slöt dina armar hårt omkring mig.
