Godmorgon Paris. Inatt var du alldeles tyst, och jag trodde det var omöjligt här. Golvet knarrar och lutar, precis som, tror jag, alla trägolv gör häromkring. Trappan är sned och vind och tvättmaskinen bär upp spisen. Precis så som det nog ser ut lite överallt häromkring. Jag går i ett litet lyckorus. Är tillbaka i mina gamla kvarter, hälsar på restaurangägare som känner igen mig från förr. Jag handlar i min gamla butik och vet precis vart allting står, för allt är detsamma. Jag minns att jag älskade det och jag minns att jag också, till slut, såg så många gömda baksidor. Jag minns min fullkomliga nyförälskelse när jag flyttade hit, och jag minns hur Paris testade min kärlek. Jag minns hur jag lärde mig vad jag uppskattar och vad jag är benägen att prioritera bort. Jag minns styrkan jag fann hos mig själv och glädjen att få vara en del av den vackraste staden i världen.
Så, godmorgon Paris. Jag tittar upp på dina takåsar och andas in våren. Regnet skapar rörelse bland bladverken i sin intensiva, gröna förklädnad. Nu är du åter min.
