Tänk att vi gick i december och trampade lite rastlöst omkring i lägenheten, försökte njuta av lugnet men längtade lite för mycket efter vad som komma skulle. Nu är snart tredje månaden utav fullständig intensitet till sin ända och ändå har väl knappt allt börjat. Dagarna går i ett och jag anar att jag kramat ur det mesta av min kraft redan. Jag behöver återhämtning och tänker att det får bli en utmaning att hitta tid till det i en period som saknar just tid.
I helgen fick jag ändå träffa några utav mina allra bästa och tid att andas ut i deras efterlängtade närvaro. Jag fick kramas och spendera kvällen med delar av vår Texas-familj, vakna upp hos Aida två nätter i rad och jag fick sitta i Sandras kök och klappa Katt (och hundar), andas, prata och bara göra just det jag längtar efter – återhämta mig. Jag önskar att de alla bodde i mitt eget kök, så jag kunde ha dem nära fysiskt dygnet runt.
Idag är sista dagen som jag kan måla. Sedan är det dags att sadla om till Tour Manager och livet på vägen tar sin början. Efter 12 dagar runt om i Sverige och Norge landar vi till slut i Falkenberg med en dags marginal innan vi ska svida om och rigga för min nästa utställning. Sedan är den igång i 10 dagar (med mig på plats alla dagar) innan jag sitter på planet ner till Paris.
Hur mycket jag ska njuta utav våren i Paris? Ofantligt mycket.
