Jag fyller på kaffekoppen. Den där mönstrade, japanska koppen från en bakgata i Paris. Frosten breder ut sig på taket utanför och glittrar förnöjt i samspel med solen.
Jag är överväldigad. Helgen blev nog bättre än vad vi kunnat hoppas på. Jag har längtat efter den här utställningen. Visste inte när den skulle komma, men hoppades och arbetade för att den snart skulle bli av. Den där utställningen som fullständigt stämmer överens med min bild i sinnet. Den där utställningen där varenda tavla, varje etikett och varje text faller på sin plats.
Nu kom den. Tack till alla ni som kom och delade den med mig.
