Tiden i ateljén känns extra dyrbar nu då jag inte längre kan sitta där och arbeta flera timmar i sträck. För några år sedan skulle jag aldrig dra igång att måla om jag bara hade två timmar på mig, nu är det ungefär den tiden jag har att röra mig med på en dag. Och det är två helt underbara timmar. Det går långsamt, det är svårt och jag kan inte annat än att svälja att jag är så begränsad. Men det går. Jag kan fortfarande skapa och det är så fantastiskt roligt att göra det.
Så, idag har jag fortsatt måla på en fågel som ska ner till Paris. Jag strukturerade upp mitt arbete och kommer nog få ordning på allt innan deadline. 15 maj ska foton på 6 färdiga målningar vara framme med posten i Paris. Senast.
