Ibland fastnar man, ibland hamnar man i något oförklarligt flyt. För varför funkar det just idag att blanda raw sienna med zinc white? Och varför blir det annorlunda dagen efter?
Denna veckan har det känts som om jag har kommit på något helt nytt. Ändå gör jag ungefär likadant som jag har gjort tidigare.
Ibland har jag försökt komma på vad det är. Varför det går åt skogen vissa dagar medan det andra dagar går så fantastiskt bra. När det varje gång är jag och en duk, samma spatel och samma oljefärger. Det jag har lärt mig är att zinc white inte alltid är detsamma som zinc white. Det kan skilja sig, hur ologiskt det än ter sig.
Och det är ungefär dit jag har nått i mina försök att hitta en förklaring. Och jag har nöjt mig med det. Det är som det är helt enkelt, ibland går det åt helvete och så är det med det.
Däremot när det går sådär fantastiskt bra som det gör den här veckan, då gäller det att passa på. Då trostar jag den där inflammationen i armen som kräver vila och målar tills tårarna rinner.
Och så blir det skitbra.
