Det är inte helt lätt att överleva nattbuss N15 en lördagsnatt. Chauffören kör som en dåre med ett fullastat bagage av allehanda människor där ingen av de stående har något att hålla sig fast i. Man ramlar runt, kläms, förlorar sin privata sfär och måste vara stålsatt för stanken av spya som följer under hela resan.
Men innan vi gick genom halva Paris kl 03 på natten för att hitta en busshållplats, så trängdes vi i en vindsvåning i en stencool 1700-talsvilla i närheten av Centre Pompidou. Inte en enda vägg var rak i det där huset, men takåsarna. Takåsarna. Utsikten var magisk. Vi träffade ett par riktigt sköna människor som vi förhoppningsvis träffar snart igen. Tänk vad det berikar livet att träffa nya människor!
Idag var jag immun mot väckarklockan som ringde och var inte vid liv förrän vid tolv. Inte bra. Nu har vi ätit frukost och ska planera en ”Att göra”-lista och då jag missat ungefär en halv dag så krävs det att vara lite effektiv. Det ska målas, skissas på affischer, jag ska träna..
