Så heter den, även om jag kallar den för.. jag vet inte. Clichy Batignolles kanske? Hela namnet är lite väl långt i vardagstal. Men hur som. Den ligger alldeles intill och var därför den som fick äran att agera underlag under mina löpturer (återigen, säger man verkligen löpturer? Som om man ((man?? vem?)) löper? Eller rastar sin löpande hund? Jag kommer aldrig ifrån det där). Den har stigar som löper (löper?) lite hit och dit och i början passade det fint. Det gick att variera sig och det är alltid positivt när man springer vilket i sig är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt tråkigt.
Nu har jag dock sprungit alla slags varianter där inne så nu får det bli lite andra vägar. Norrut till exempel, för dit är det uppförsbacke och det känns gött i benen. Dessutom är vyerna något som gör hela löprundan (löprundan..?) om än lite roligare. Lovar att fota nästa gång.
Men vad gäller parken. Den ligger intill (alltid ett plus), den är fin (också en fördel), där finns vatten (viktigt), lite ankor (positivt), hemlösa katter på nätterna (rikt djurliv = trevligt), aktiviteter för barn och ungdomar (skönt för föräldrar/nannys och kul för barn), en massa gräs, buskar och träd (bra för hälsan och i synnerhet min egen).
