Det har legat där i bakhuvudet under hela vistelsen i Paris. Och hur jag än vänt och vridit på problemet så har jag inte kunnat se någon given lösning. HUR ska jag få hem mina målningar som är för stora för bagaget, för ömtåliga för att kastas runt på ett flyg, för viktiga för att läggas i händerna på postmannen? Jag kan inte riskera att de går sönder, blir sjösjuka eller fastnar någonstans för jag vill inte stå på mitt vernissage utan målningar.
Tåg har gått bort, det tog för lång tid, för dyrt, för många byten. Flyg blev för dyrt. Buss blev för dyrt. För dyrt! Vad fasen.
Igår ville jag ta på mig bästa skorna och gå hem.
Istället gick Jonathan lös inne i väskaffärerna här nedanför. Sen kom han hem och lockade med mig och nu sitter jag med en väska stor nog för de största målningarna. Om vi lindar, tejpar, virar och lägger kartong runt och hoppas att personalen vid incheckningen har en bra dag och låter oss gå igenom med för stort bagage, då löser det sig!
Så nu håller vi tummarna för att det den 6 juli hänger hela och fina målningar i Falkenberg.
