Varje lördag, söndag och måndag samlas antikhandlare på världens största antikmarknad vid Porte de Clignancourt. Det gäller att hålla hårt i väskan medan man tar sig förbi de vanliga marknadsstånden för att komma fram till det stora området med antikviteter. Innan dess är det trångt, högt tempo och den som är turist syns på långa vägar.. Men väl bland antikprylarna sänks tempot och man kan strosa utan att vara rädd för påstridiga försäljare. Pappa Antikhandlare och jag summerade dock ganska snart att priserna var lite väl höga för att vi skulle göra några bättre affärer. Jag hittade dock några assnygga skomakarlampor och andra industrilampor som jag vet att jag och J hade släpat med oss hem, om bara prislappen sett annorlunda ut och om vi hade haft en container väntandes på oss vid stranden i Normandie, redo att skeppa hem allt. Åh, himmelskt fina var dom.
Metrolinje 4 går till slutstation Porte de Clignancourt. Sen är det raka vägen fram, under järnvägsbron och förbi alla som försöker pracka på en billiga låtsas-klockor.
