Det är med så mycket kärlek vi står nedanför scen denna sista kväll. Jag vet inte hur det kommer sig men det gör det efter ett par dagar tillsammans på vägarna. Jag tänker att det kanske räcker att vi delar kärleken till musiken eller att vi spelat i samma lag. När kvällen är över och vi ska åt olika håll känns det alltid i magen. På vägen hem tittar vi på varandra och allt delas utan ord. Kärleken till vännerna. Familjen i Denton som vi saknar och längtar till och ännu mer när vi möter delar av den under vår turné. Och när vi sitter på en uteservering och avrundar så säger jag det igen. Att det är en fröjd varje gång vi träffar människor som har det där över sig. Som gör att jag är glad bara jag får vara i närheten.
It’s with such a great portion of love we listening to the bands up stage. Blessed to be a part of it and once again close to some dear friends. Denton family – we always miss you. We gave Aaron a bunch of hugs to bring back to you.