Det är sommar här nu. Luften i lägenheten står stilla. Bara några dagar kvar och jag är nervös och lugn på samma gång. Allra störst plats tar havet trots det stora som väntar. Jag har nån grej för att bada. Det får lov att ta sin plats, om det vill. Jag vill inte bestämma. Inte just det och inte just nu.
Det är bara några dagar kvar nu. Jag behöver musik, tid och lite ro för att samla tankarna. För att fokusera. En skiva har börjat rulla och jag sitter i köket som de där kyliga morgnarna i vintras. Det är nästan som då.
Men så börjar lägenheten att skaka, ja, alldeles nu. Borren maler igen i husets arma väggar och lugnet rasar ut genom fönstret. Och alla tecken och små pikar som varit så många nu, tillsammans med en dator som plötsligt börjar sucka och lukta rök (den är ju helt ny?) får mig att acceptera faktum. Det är inte meningen med någon vila, av någon anledning. Jag ska leta efter vilken.
