Ja.. hur hittar jag orden. Drömmen landade till sist på pappret och så blev hon mer sann än någonsin. Om än en dröm fortfarande, men nu i svarta ord på gulvita ark.
Jag kan inte skriva det bättre än så. Jag hade velat linda in det i de allra vackraste ord, för så vacker är hon, denna dröm som blivit vår. Men det finns inga ord, jag är stum och förlorad. Här i vårt kök ligger den nära framtiden så oändligt långt ifrån oss, ändå. Om några få veckor står vi på jorden som är vår att vårda och älska och leva på, korta veckor som ändå ligger som en ocean mellan idag och imorgon. Jag tittar på världens bästa far som driver bilen runt i snöhalkan och tänker att det hade varit så enkelt att förklara glädjen och lyckan och allt det som spirar. Men jag är stum och utan ord och inser att här mitt i allt kommer jag stå ett ganska så bra tag. Överväldigad men oförmögen att sätta ord på drömmen som blev sann. Vår Lucia.