Jag blir så himla berörd av det här. Att få bära in kalla stjälkar med sådan hjärtskärande vacker blomster, att skära till dem för att sedan placera ut dem i huset. Snurra några varv på vaserna, tända upp i kakelugnen och några stearinljus på sekretären. Vad gör väl den här ohyggligt kyliga försommaren när allt kommer omkring. Hösten kan hur som helst aldrig bjuda på dessa buketter av vibrerande hjärtslag.
« Sommaren, den sommaren. - Previous
Next - Solmorgon »