Elsa väcker mig otåligt. Hon biter försiktigt i mina fingrar och stirrar intensivt på mina sovande ögon. Astrid vill ut men Elsa vill bara att dagen ska börja, att jag ska sätta fötterna på golvet så hon kan äta sin mat som står och väntar på henne. Kaffekokaren åker på och sedan går vi ut, Elsa och jag. In i vedbon för att hämta ved och på vägen tillbaka förbi pionerna som är så pråliga och mäktiga nu. Varje morgon går jag nyfiket ut därför att jag inte vet hur trädgården ser ut. Varje dag växer den, varje dag lämnar någon blomma plats för en annan. Och jag växer tillsammans med den, jag är lite starkare nu. Och jag tänker på morfar och Maja och Rune och Hanna och Kalvshult och min egna lilla blomsterhörna på Porsevägen och känner mig lite överväldigad och rörd över att ha allt samlat här.
Elden tar fart och sen sitter jag framför den. Letar reda på ritblocket för jag drömde om rosblad och grässtrån och då måste det föras över.
