Vet ni, som myror marscherar ni i stadiga led uppför armarna på mig. Målmedvetna, rakt in i hjärtat på mig. Jag önskar det vore såhär jämt, säger jag. Det önskar jag med, svarar du och håller med. Men vi skulle bli galna tillslut. Galna skulle vi bli. Men jag önskar, precis som du, att det vore såhär jämt. Huset är varmt och fullt och vi somnar till hundra andetag och jag är inte ensam en meter ens. Och allt är bara kärlek och människor och skratt och hud.
För det där galna är väl det som är du och jag och vi och oss. Hundra skratt, till månen och tillbaka.