Så vi satt en stund, bara vi två, i skuggan under det rosa lilla molnet i Midsommarkransen och jag tänkte att just nu kommer vara mycket stort när veckan har gått. Kaffet serverades i söta små koppar med silverbestick, sockret i små medicinflaskor och mjölken i glasflaska. Hallonpajen alldeles lagom söt och mandelflarn över grädden. Jag minns inte vad vi pratade om men jag fyllde på min kopp flera gånger med den lilla kaffekannan. Din hand var sval och solbränd.
Det, och när du sjöng hjärtat ur kroppen på mig på Mastmagasinet i Kristinehamn samtidigt som ån rörde sig i takt bredvid, eller när vi satt i sanden i Höganäs och såg solen sjunka ner bakom havet. Kanske allt det där.