Jag har inga gröna fingrar, men tänker att det får ta hundra år om det så vill för att jag ska lära mig. Jag minns inte hur morfar odlade de där sköra blommorna men jag minns att han gjorde det och hur vi knipsade av de svällande knopparna för att torka dem i små buketter. Och att vi plockade falläpplen och mjuka plommon bland tusentals. Jag minns hur han skalade varje äpple och att inget av dem var för fult för att alla var lika bra ändå.
Nu har jag min egen trädgård och vaknade till doften av plommonkräm på spisen. Han bjöd på det i trädgården med kall mjölk. Solen brände genom skuggan och det var söndag och jag önskade att varenda människa skulle få sitta just så, under skuggan av ett träd en solhet söndag i augusti och äta varm plommonkräm.