Jag ville gärna skriva någonting. Foga samman alla ord, men det finns inga. Det är ingenting där. Inte här. Det är tyst och stilla så snart jag vänder mig utåt.
Och allt. Allt som är i ett novembergrått januari. Så vacker i sin bräckliga skönhet med ängar som frusit till is, med forsande, gråfärgade floder i blodet och förnimmelser födda ur de frusna andetagen. I frånvaron, avskildheten och undangömt för omvärlden skapas och formas allt det som bara är.
Det är frihet, det. Och sådan är den här, och så används den nu.