Jag fick en fråga här i Paris och det var om det är för att jag inte kan måla verklighetstroget som jag väljer att måla abstrakt. Jag svarade att jag vill uttrycka någonting annat än verkligheten, för annars kan jag bara ta ett fotografi och så har jag den verkliga bilden förevigad. När jag själv står som en betraktare framför en målning, så tycker jag det är som roligast när det krävs någonting utav mig själv. När allt inte bara blir serverat och det enda som krävs är en blick. Jag tycker om när alla ser olika, känner olika. När en målning förmedlar en viss känsla till en person, men en helt annan känsla till någon annan. Jag tycker om när jag ser någonting men någon annan ser något helt annat. Och den möjligheten försöker jag behålla genom att måla abstrakt.
Men mina målningar är inte fullt lika abstrakta nu som de var tidigare. De avbildar någonting men är fortfarande långt från verkligheten.
