Tillbaka igen. På banan, i balans. Det är ju så. Inspirationen verkar på olika sätt. I perioder bygger den upp lager på insidan för att i nästa stund ösa ut allt på en och samma gång. Förutom allt tecknande så har det varit svårt att komma igång ordentligt med olje-målandet efter det intensiva skapandet månaderna innan Louvren och Monaco. Kraschlandningen av handen har ju givetvis spelat stor roll men sammantaget så går nog musten ur en lite grann efter sådana utställningar. Man blir tömd på något konstigt vis. Och samtidigt fylld med inspiration, men som då bara lagras.
Hur som haver.
Häromdagen var jag ute och sprang tidigt en morgon. Regnet under natten hade gjort skogen dov och grå. Och så bara fanns den där. Tavlan. Alldeles färdig med titel och allt. Jag skyndade mig hem och nu står den snart färdigmålad på mitt staffli.
Ibland. Ibland bara låter det som ett klick, och så är bladet vänt. Så kommer energin på nytt och kroppen bara orkar. Ibland bara faller allt naturligt och lätt utan att vara motigt. Till och med photoshop finns installerat på min dator nu.
Livet, som det är.
