Så. Nu är halva övervåningen en ateljé! Fram tills den stora ateljén ute i ladan står färdig är det här jag ska ägna mina timmar. Det har gått många, många månader sedan jag satt vid mina dukar och blandade oljefärg. Gården har fått all min uppmärksamhet och det har varit skönt med ett litet avstånd.
Det är något alldeles särskilt med att skapa sig sitt egna hem, ungefär detsamma som att skapa konst på sträva linnedukar. Jag upplever samma känsla av välbehag och eufori i arbetet med trädgården eller renoveringen på insidan som när jag sitter vid mina dukar. Att måla pärlspont i gräddig gul är likvärdigt ivrigt skapande med oljefärg. Jag njuter, och jag skapar för fullt. I varje penseldrag med falu rödfärg så växer en oljemålning fram. I varje rabatt där jag med jordsvarta händer håller efter ogräs skapas tavlor, varje morgon när jag plockar händerna fulla med smultron, plommon eller hallon ser jag nya motiv.. Jag har längtat efter att få längta, och jag har längtat. I höst när regnet faller över gården tar jag plats i ateljén.