Att vecklas ut någon annanstans. Minska världen för att göra den större.
Den är storslagen här, hela världen runt huden.
Att bara leva här.
Nu.… Read the rest
du kvinna
som inte orkar som inte vill som inte kan som kan orkar vill
du är ett jävla mästerverk
och du behöver aldrig vara något annat något mer någon annan
du är ett mästerverk… Read the rest
Det låg för nära för att kläs i ord. En dröm som aldrig höll men som kanske ändå var en del av en större. En bröstkorg som krackelerade när ljuset nådde fram.
Jag gick sönder, i tusen bitar över gården.… Read the rest
Jag målar igen. Jag som inte hade något kvar att ge. Jag vill igen. Vill skapa, vill. Vill, vill, vill. Åh, jag vill så mycket. Och jag skrattar på morgonen fastän jag inte sovit och jag skrattar bara av att… Read the rest
Gråskala, grått och ingenting. Det bor ett skrik i mitt bröst och det har överröstat allt annat. Vem har jag ens varit de sista åren? Var någonstans?
Tjugohundranitton. Jag har ett barn i min famn. Fick en hel palett med… Read the rest
Ibland ramlar jag över dem, men de är alltid någon annans. Ibland känns det som att det inte finns kvar och då undrar jag vem jag skulle vara isåfall. Det är svårt när en är mitt i.
Rörelse är beröring.… Read the rest
En gång var det ett gammalt grangolv i ett hus på en liten höjd en bit utanför stan. Där sköt jätteramsen upp sina skott som pilar varje vår och i väderskiftningarna knäppte timmerväggarna i takt med tiden. När skillan hade… Read the rest
