Utställningen är över och jag inväntar någon slags lugnare tillvaro med öppna armar. Det här året har gått i ett, med utställningar på Louvren, i Monaco, Köping, Halmstad, Barcelona, Köping en gång till och så nu senast i Falkenberg. Vilket… Read the rest
Jag fyller på kaffekoppen. Den där mönstrade, japanska koppen från en bakgata i Paris. Frosten breder ut sig på taket utanför och glittrar förnöjt i samspel med solen.
Jag är överväldigad. Helgen blev nog bättre än vad vi kunnat hoppas… Read the rest
Dan före dan. I tio timmar har vi jobbat idag med upphängningen! Så nu sitter det en trött tjej vid köksbordet med målade naglar och en glad sånglärka mitt emot.
Herrejisses vad det här är roligt. Alltihop. Allt runt omkring.… Read the rest
Vi sitter på varsitt håll. Långt ifrån, men väldigt nära. Det pirrar i magen vid det faktum att du vill hålla kontakten, att du vill dela varje sekund med mig. Att det är viktigt. Att du väljer att ta dig… Read the rest
I ett soligt bagarmossen. Nybryggt kaffe och bästa vännen mitt emot. Vi pratar om att sätta mål. Och vi förstod att vi är ju redan där vi vill vara. Där målet inte är viktigt, eller där något mål kanske inte… Read the rest
Det är snart inte längre så tidigt på morgonen, men jag har suttit här ett tag nu. Byter ut kaffet mot te då det hämmar arbetet att ha ett hjärta som rastlöst flåsar runt i kroppen. Lugnare med ett som… Read the rest
Stål faller mot stål, det ekar över det tomma, regnkalla torget
Vibrationerna får revbenen att skaka
Gallret är nersänkt, bommen ligger hårt mot frusen mark
En slumrande äng är dold i skymningen,
vinden skriker ut sin smärta längs murar som… Read the rest
I baksätet på vägen hem. Jag sa ”jag vill göra det igen”.
”Jag vill göra det igen och igen. Det här var det bästa jag gjort”.
För jag gjorde någonting som fick hjärtat att bulta. Jag hittade min scen, fann… Read the rest
