Och sen… Alltså…
Och så svamlade jag och vevade med armarna och bad om en kram och fick en kram och försökte andas och kastade ur mig ”you are important” innan hissdörren stängdes igen. Sen grät jag. Sjukt.… Read the rest
Sen var det dags. Jag sörjde att möjligheten uteblev samma år som de la ner. 10 år gick och så plötsligt hände det ändå. Jag vet inte om jag någonsin kommer att förstå vad jag fick se och uppleva i… Read the rest
Ibland räcker dock inte ett naturprogram eller skogspromenaden för den själ som är i uppror. När Sverigedemokraterna röstades in i riksdagen förra året blev jag uppgiven, rädd och ledsen. Jag visste inte hur jag skulle fortsätta att vara.
Vanligtvis är… Read the rest
