Hjärtat går i tusen bitar. I tusen miljoner bitar och allt det svarta sköljer över mig, drar ner mig i djupet. Tungt och kraftigt och allt som finns är bara mörker. I all glädje, i allt ljus. Jag är bara när jag målar. Jag lever bara när konsten får vara i mitt liv. Timmarna gick och jag lät dem gå. Jag lät mig omfamnas av den innerliga lyckan i skapandet och jag förlorade mig. För att jag ville att det skulle vara värt det.
Och det svarta steg in hos oss igen, slet hjärtat i stycken och det gör så ont. Vad som helst, bara inte min hand. Mitt enda verktyg.
Det är bara svart. I allt ljus är det bara svart. Och jag håller andan.
