Jag ville gärna skriva någonting. Foga samman alla ord, men det finns inga. Det är ingenting där. Inte här. Det är tyst och stilla så snart jag vänder mig utåt.
Och allt. Allt som är i ett novembergrått januari. Så… Read the rest
Det är ofta så, har jag märkt. Orden tar slut, försvinner i de stillsamma andetagen. Timmerväggarna värms upp när solen rör sig runt, runt, runt. Vindarna hittar instrument i träden och spelar, om och om och om igen. Och jag… Read the rest
Vårt sidospår i vardagen går in på sin andra vecka. Och när jag vaknar, klyver ved eller drar de där extra andetagen så är jag piggare än jag varit på mycket länge. För när du faller orkar jag.
När du… Read the rest
Vi är hemma igen. Nästan som om det inte hade hänt.
Du ligger på madrassen på golvet. Dina linjer är det finaste jag vet, hela tiden. Jag sitter i soffan med kaffet på brickan du köpte till mig. Vardagsrum är… Read the rest
Jag kan liksom ägna hela kvällarna åt att sitta framför elden, lyssna på knastret och följa flammorna som kastar sig och vrider sig mellan de murade väggarna. Peta runt lite bland veden och värma fingrarna mot det varma kaklet. Det… Read the rest
Jag minns dina ögon, älskling, jag drunknade i dem. Du sa ingenting då men lät din blick vila tyst och stadig. I dina ögon såg jag floder och stormande hav, glittrande bäckar och kraftfulla berg, jag föll djupt, djupt ner… Read the rest
Någon minut innan han vaknar. Jag kysser försiktigt, nästan inte alls, hans kind innan jag smyger ner. Jag sätter på kaffe, viskar jag först, så tyst som jag bara kan.
Himlen är djupblå, lila och rosa. Precis vid skogskanten är… Read the rest