”Den svartblå oceanen randas av vågtopparnas vita skum. Havets stämma sänker sig till en mildare ton, ett stillsamt sorlande. Världens lunga andas saktare mot natten. Jag bor emellan staden och havet, och ikväll skall jag åter somna med havsbruset dröjande i öronens snäckor.”
Ur Vilhelm Moberg ”din stund på jorden”