Jag har aldrig drömt så stora drömmar som jag gör nu. Det är häftigt men samtidigt läskigt. Jag får anstränga mig för att hålla mig på marken. Händerna darrar.
En fördel med att ha så mycket att göra som jag har just nu är att jag inte kan förlora mig till drömmarna. Jag måste stå kvar. Måste fokusera. Och det går bra, även om det är en svår balansgång.
För samtidigt vill jag drömma. Det finns en verklighet att knyta drömmarna till. De ger mig luft under mina vingar och jag vill passa på att flyga medan jag kan.
Så jag drömmer. Stora drömmar och ibland flyger jag, ibland håller jag mig kvar på marken. Men jag håller alla tummarna jag har för att det en dag ska bli verklighet.
