Vi sitter på varsitt håll. Långt ifrån, men väldigt nära. Det pirrar i magen vid det faktum att du vill hålla kontakten, att du vill dela varje sekund med mig. Att det är viktigt. Att du väljer att ta dig tid. Och att det nog inte ens är något du reflekterar över. Det är bara viktigt för dig.
Som för mig.
Vi sitter på varsitt håll. Ändå väldigt nära. För att du, nog utan att du vet om det, arbetar för att få bort det geografiska avståndet. Du gör det bra. Och det pirrar i magen vid det faktum att det är så viktigt för dig. Att ha mig nära. Att jag, nog utan att du tänker på det, behöver vara en del utav dig för att allt ska vara helt. Att det är det viktigaste för dig.
Som för mig.
