Det är nog därför du finns, för att som minne värma oss i regnet.
När jag går under samma tak nu, som sakta börjar skifta färg och tappa ljusgula, knapriga löv, så tänker jag på dig i solen. Nu är stövlarna på för även om det inte regnar gör morgonen gräset blött. Ute på åkrarna ligger diset och färgar allt grått. Fåglarna är ivriga och jag märker att vi nog har besök av andra katter om nätterna. På vägen tillbaka från vedbon tänker jag på dig igen, under sommartaket som snart är gult.