Jag har suttit i många kök de senaste månaderna. Ställt min ryggsäck i flera hus och somnat i olika sängar. Druckit mitt kaffe i hundra olika koppar och letat köksredskap till förbannelse. Slarvat bort min tandborste och förlagt internetdosan ca 28 gånger. Spridit ut alla slags tillhörigheter runt om i landet och letat mig galen efter glasögon, pennor, sladdar och kläder. Men jag har också sett tjusningen med att leva i olika hem, att uppleva variationer och alla nya möten som det innebär. Att anpassa sig till nya rutiner och lära sig nya saker om stort och smått.
Det var längesedan som jag bodde någonstans. På riktigt. Längesedan mina prylar hade sin egen plats och min tandborste stod stadigt i sitt glas i badrummet. Längesedan som boendefrågan inte var prio ett.
Det är exakt två veckor kvar innan jag får den 17:e nyckelknippan i min hand. En nyckel som leder till en vacker, varm, ljus och underbar lägenhet. Jag har stora förhoppningar om att få landa ordentligt där och jag längtar så mycket att det spritter i benen. Jag längtar efter att få landa och andas och att få bygga upp något stabilt och långvarigt.
Jag ska få nyckelknippan till mitt hem och min bas. Basen varifrån jag ska hämta kraft och energi att ta mig an alla de fantastiska äventyr som står för dörren.
Jag längtar.
Jag längtar.
