Jag har kämpat med den här haren i 7 månader idag. Ändrat, gjort om, målat över. Flyttat på honom, lagt om skuggorna, ändrat omgivningen. Men ingenting passar. Och jag har våndats. Varför går det bara inte? Varför vill han inte? Vad är det för fel? Han ligger där och väntar på att jag ska rädda honom men jag vet inte om jag kan. Ger jag upp så låter jag han dö och efter 7 månader ihop så känns det fasen i hjärtat på mig.
Och förutom att jag åsamkar stackars haren hans död om jag inte räddar honom, så står jag också med en tavla för lite till Paris om jag inte lyckas få ordning på honom. Jag kunde välja för flera veckor sedan att lämna honom och påbörja en ny tavla, men någonstans hoppades jag att han till slut skulle tala om för mig vilken linje som jag lagt fel. Så jag lät han vara kvar och nu finns det ingen tid att måla någon ny.
Med en hand för lite och dagar som tickar i rasande fart så känns det som en farligt svår utmaning. Ja, han är nog den svåraste som jag har stött på. Och jag tycker om han för det, samtidigt som det är väldigt onödigt att spela svår just nu.
« Working at home.. - Previous
Next - Slowly we go.. »