Vi hade just vår hyresvärd på besök. Skrev kontrakt, betalade hyror och fixade internet så att det funkar på båda våra datorer och inte bara på Jonathans.
Och det är något alldeles särskilt att sitta i köket i en lägenhet (vår numera!) och prata franska (inte så mycket från mitt håll, jag log mest, nickade, sa ”Oui, oui, c’est bien, merci beaucoup monsieur, merci, oui, oui..”). Men framför mig sitter en man och pratar franska med mig som om jag kan det. Då tänkte jag att det är därför jag är här. För att få leva här, på riktigt.
