Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att vara ledig!
Jag jobbade sju dagar i veckan i sommar och varannan natt. Bättre sommar har jag inte haft, jag målade många tavlor i huvudet även om jag inte hann med att få ner dem på dukar. När jag ändå försökte vägrade färgen att samarbeta med mig och värmen, så det blev inte så mycket med målandet. Det störde lite, men bara lite. Så länge de skapades i huvudet så gjorde det inte så mycket, för det är värre när det är tvärtom och jag hade dessutom det bästa jobbet. Jag var mest glad.
Men nu är jag ledig och kan ta igen allt det där. Måla, läsa, dricka perfekt kaffe från Java, promenera i parken och titta i second hand. Hålla handen och laga god mat. Pyssla i lägenheten och bara vara.
Det allra bästa är att det bara ska fortsätta såhär. (Mnja, på ett ungefär iallafall. Skolan tillkommer ju också. Och lite annat. Men det spelar ju ingen roll.)
Ända till januari. Då, mina vänner. Då.