Tillbaka i Bois de Boulogne. Vid änden av den lilla ön står kärleksparet och jag tycker den är så fin! Om jag hade varit en staty så hade jag velat stå just precis där.
Min målning har några år på nacken nu så det kändes lite märkligt att stå där igen. Jag kramade flickans bak (det var dit jag nådde) och sa ”helt fantastiskt att ses igen”. Då syftade jag på själva paret och inte just bakdelen. Fint var det i alla fall.