Hon trampar frustrerat omkring i hallen medan jag skyndar mig med min mat. Hon gapar och muttrar och gnäller för jag tar alldeles för lång tid på mig, hon har väntat i säkert hundra år. Jag vet att jag inte kan äta snabbare och gör så gott jag kan men hon beklagar sig högljutt ändå. När jag väl reser mig springer hon tjattrande in i sovrummet och gud förbjude om jag inte skulle följa efter henne. Hon kastar sig upp i sängen med magen upp i vädret. Vi ska gosa, helst dygnet runt om min svarta, taniga lilla dam hade fått bestämma.
Jag lägger mig bredvid på rygg jag med och hon fortsätter att tjattra medan hon snurrar runt några varv. Sedan pressar hon sig hårt, hårt in i armhålan på mig tills det lilla huvudet hittar sin plats på min axel. Min näsa mot hennes lilla nos. Jag vet att man inte ska stirra en katt i ögonen men tiden stannar till så plötsligt och hon ligger så tungt och så nära. Vi ligger så en stund och tittar på varandra under tystnad. Jag i hennes ögon och hon i mina.
Så blinkar hon och jag blinkar tillbaka och hon spinner så vi båda vibrerar. Hon letar sig vidare upp mot halsen och klamrar sig fast. Jag ska till jobbet och hon vet om det. Jag har ångest och hon vill in under huden på mig. Fina, underbara, egensinniga lilla katt. Så fin och konstig att jag blir alldeles rörd.