Tio väggar av glas. Det är allt som skiljer oss åt. Jag på asfalten och du bakom din fasad. Inkapslad i ljus och randig filt, i ett skyltfönster för allmänheten.
Jag ser vad du har på dig. Vad du tittar på. Vad du äter. Jag ser hur du rör dig i ditt privata territorium. Bländad av kontrasten skulle du aldrig se mig. Vi är inte något ömsesidigt, du och jag.
Och ingenting ville jag veta. Ingenting ville jag se. Inte så, inte då, inte nu. Jag ser dig medan du går bakom dina tio väggar av glas som om de vore av trä. Ingenting vill jag se, och av allt du blottar är det nog ingenting du egentligen vill ge.