Det kliar i mina fingrar. Jag vill måla! Jag har inte försökt med högerhanden än, är nog lite… rädd? Jag tröstar ju mig med att högerhanden finns så skulle det bli pannkaka av vad den till slut skapar så vet jag inte vad som ska rädda mig mer än tiden. Och tid… Det har jag.. Ett litet tag till. Målningarna till Monaco är färdiga och i denna situation är jag så enormt glad att jag tidigt tänkte att ”man vet aldrig vad som händer..” och målade färdigt dem i god tid. Eller så var det den tanken som gjorde att armen målades ihjäl?
Jag behöver inte veta. Det är som det är och Monaco-målningarna är färdiga. De som är kvar till Paris finns det ännu tid till.
Det viktigaste är att jag låter bli att måla på ett tag. Och det är det allra svåraste. Jag måste måla..
