Jag har ett oklanderligt tålamod vad gäller människor men dessvärre svårt med vad som stavas väntan. Om jag skulle räkna all tid som jag lagt till att bara vänta så skulle det sluta med lätt depression. För jag är ju samtidigt ganska mån om att ta vara på tiden.
När väntan gäller något jag inte kan påverka har jag så väldigt svårt med att sysselsätta mig för att få tiden att gå. Jag gör snarare, lite omedvetet, saker som jag i efterhand förstår bara förlänger väntan. Man kan också säga att jag inte gör någonting alls.
Jag bara väntar.
