Det kommer alltid vara Paris. Alltid morgnar med pulverkaffe och sol genom fönster. Alltid på nybakad baguette och säkert någon ost vid sidan om. Med juice och marmelad med rutigt lock på en bordsskiva av glas. I en hörnlägenhet vid en kaotisk korsning i Batignolles, med dess eviga biltutor, larm och sorl. Jag är där på nolltid, genom smaken, doften.
Och det är så himla fint. Så himla fint.