De kvällar vi andats stress i alltför många timmar och jag tänker att jag orkar inte mer strax innan jag somnar tungt mot hans kropp, övergår ändå alltid i en morgon med energi och lust. Vi vaknar och utbrister, ändock lite maniskt numera ”åh! En ny dag!”
Sömn alltså. Vi hade aldrig hållit om det inte vore för sömnen.
Det är så väldigt intensivt nu, bara ett par dagar innan turnén drar igång och allt inför min utställning måste vara färdigt och redo tills vi kommer tillbaka. Jag har dessutom en utställning i Toscana (har jag ens hunnit berätta om den?!) i maj vars tavlor ska vara färdiga senast idag, då katalog ska tryckas och tavlorna sedan ska skickas iväg..
Men jag är på banan. Sömn, som sagt. Så gott det går. Och jag vet ju så väl att jag kommer sakna denna intensiva period när den väl är över. Men jag ser samtidigt verkligen fram emot att få sakna den, just nu.
Hur som helst, jag fick på något vis ändå ihop allt i torsdags under min sista dag! Till och med när det inte kommer ordna sig, så ordnar det sig. Det ska jag ta och minnas, ifall jag någonsin skulle möta detta tillstånd igen.
Den här tavlan är en av de nya i samlingen, jag är inte helt hundra på namnet än så jag tänker klura en stund till på det. 100×70, olja på duk.
