Vi luckrar upp i jorden. Den är fuktig och sval. Människokroppen och jorden. Det kommer alltid vara samma.
Jag kysser kastanjens första knopp och säger hej med fladdrande hjärta. Jag smeker varje antydan till liv på varje gren och säger… Read the rest
När det var september såg jag inte mars. Jag köpte biljetter till Ryan Adams och Thåström och hade sån tur att utställningen i Paris landade precis däremellan. Så gick vi och blev med gård också och den tar vi över… Read the rest
Här är hon, vår gård som vi ramlade över av tusen små tillfälligheter. Skrämmande små, sköra tillfälligheter som så uppenbart ändå var menade att leda oss dit. Hjärtat gick i bitar efter första besöket. För att allt föll på plats,… Read the rest
Ja.. hur hittar jag orden. Drömmen landade till sist på pappret och så blev hon mer sann än någonsin. Om än en dröm fortfarande, men nu i svarta ord på gulvita ark.
Jag kan inte skriva det bättre än så.… Read the rest
