I upplösningstillstånd. Vi tuggar oss igenom mörka dagar. Veckor är månader och andetag i marken. Minuter är timmar och vi hittar figurer i släta tapeter. Jag älskar dig, dygnet runt och mer för varje rörelse. Lite starkare i svarta ord men lite svagare i varma förhoppningar. Vi har alltid varandra. Och samtidigt växer trädgården, i storslagen kontrast. Den är allt jag borde vara.