Så lägger sig tystnaden. Intensiva, högljudda timmar i dagsljus är på klockslaget över och i tystnaden framträder trummande vardagsljud, en diskmaskin som sörplar, en värmpepump som blåser liv i frusna rum, en katt som tvättar sig, Allans hjärta som slår högt och lågt mot min hand. Hälsningar från en vardag som ligger under ytan även när den drunknar i ett allvars oväsen.
Ja, oktober är här nu. Mitt eget träd, det som bryter sig in under fasad och fönster, som gräver djupa rötter genom murstockar och sträcker sig längre och högre vid varje andetag, som följer vår och sommar och vinter, det lyser rött som mitt rykande te, gult som lönnen utanför och grönt som bladen på min lucia. Jag är ett lövverk av höstens färger och jag mår bra i det, alltid lite bättre i oktober.
