Du tar mig i din famn utan några ord, bara stilla armar runt min hud. Jag hör hemma hos dig, även om jag varit långt härifrån. Jag stiger in hos dig och du välkomnar mig med all den trygghet som är du. Jag är hemma hos dig, även om hemma varit någon annanstans. Det är alltid mig du väntar på, platsen hos dig är alltid min. Och det finns ingen stress i det, för kärleken är villkorslös, hur jag än bär mig åt, vad jag än gör eller hur länge jag än är på villovägar.
När jag försvinner från dig väntar du tålmodigt kvar, när jag ramlar in tidiga morgnar förebrår du mig aldrig. Du tar mig alltid i din famn, utan några ord men full av kärlek. Din dörr kan bara jag stänga, men när jag gör det låter du mig alltid öppna den igen.