Nu är början till en ateljéhörna upprättad i lägenheten. Jag kan därmed välja att antingen gå till jobbet eller jobba hemma, och just nu passar det så väldigt bra då jag inte kan sitta så långa stunder åt gången längre. Idag målade jag en timme på förmiddagen, 40 minuter på eftermiddagen och ska fortsätta en stund lite senare.
Ibland känns det tråkigt att behöva tänka om och komma på nya sätt, när jag äntligen hade hittat mitt sätt att arbeta. Men jag får ta det för vad det är, jag återkommer alltid till det. Det är ju som det är.
Nu har det gått lite mer än en månad sedan vänsterhanden sa tack och hej. Den gör fortfarande ont, isar och pulserar till förbannelse och tillåter mig inte att göra särskilt mycket med nånting. Jag kan skriva tre ord innan jag tvingas ge upp. Försedd med gott tålamod och positivt tänkande börjar jag känna mig lite trött på skiten.
Å andra sidan. Det är när jag sitter såhär och reflekterar eller när jag försöker måla och inte kan, som det känns mest jobbigt.
Det kommer gå över. Handen kommer läka och jag kommer att kunna jobba obehindrat med min konst framöver, med båda mina händer. Högerhanden lär sig. Det kommer ordna sig.
Jag skjuter mig i huvudet annars.
