När konsten omedvetet blir hysteriskt ifrågasatt av varenda känselnerv i min arma, utsatta kropp. När en rundtur på Centre Pompidou tvingar fram upprörda reflektioner kring den moderna konstens varande eller icke-varande och slår min idé om ”att varje enskild betraktare får avgöra vad konst är” i tusen ruttna bitar. När jag tycker att jag kan bestämma sådant som jag inte tycker att jag kan att bestämma. När modern konst helt av sig själv målar ner sig och och i allt slarv avsäger sig rätten att kallas konst.
Konst är konst om betraktaren anser det vara så, tycker jag. I vanliga fall. Avkommors stolt uppvisade verk från förskolan kallas konst och skaparmagi av lika stolta föräldrar. Men när det inte handlar om blodsband?
Modern konst? I Centre Pompidous ansenliga samling modern konst fann jag ETT verk som i allra minsta grad tilltalade mig lite lätt. Modern konst är inte konst, tänkte jag bistert. För mig som betraktare är det bajsnödigt. Jag hatar det. Det uppfattas så bottenlöst djupt av den själsligt instabile att en brandslang i formen av en ring kan sätta känslostormen inombords i brand alternativt stilla det outtalade kaos som sliter sönder organen, medan det i mitt stilla och trivsamma inre rör upp en armé av förtvivlade nerver som spyr galla över ett djup som inte finns.
Vad är modern konst för mig som konstnär då?
Jag läste en artikel om konstköpare. Denne konstköpare svarade på frågor om vad som är bra konst och förklarade att den frågan är enklare att svara på om man själv målar. Då ser man när konst är bra på ett helt annat sätt än vad vanliga dödliga gör. Man ser om en tavla är svår att skapa. Om den är bra. Om det är djupt eller skapat med en utvecklad teknik. Om konstnären är skillad eller om det bara är ren skit.
Jag är en sådan person som i min vardag väljer att lyfta det som är positivt och därigenom lämnar väldigt lite plats åt negativa ting. Och gör så även i min blogg. Men. (Och jag kan inte hjälpa det):
Modern konst är skit för mig som konstnär. Den moderna konsten gör så ont i min själ och provocerar mig i sådan grad att jag tycker mig ha anledning att smutsa ner den med detta negativa utlåtande.
Usch.
Centre Pompidou, Paris.